11 oktober.

Foto: Josefine

”Vad ska jag bli när jag blir stor?”

Ingen som vet. Ingen som vet. Undrar hur många utbildningar/kurser som jag påbörjat och hoppat av, har faktiskt tappat räkningen. Problemen är många, bl a att jag har många intressen och att jag sen har svårt att hålla motivationen och koncentrationen uppe oavsett hur intresserad jag är, det börjar oftast bra men sen slutar det med att jag är mentalt slutkörd och går in i väggen (vilket brukar resultera i att folk tror att jag är ointresserad eller bara lat). Well..ni har fel. Kort och gott.

Jag ogillar människor som ser ner på personer som ”avviker” från det inlärda mönstret. Dvs det som anses som den vanliga vägen gällande skola, jobb, socialt beteende osv. Jag skulle snarare vilja säga att det är något fel på ER som inte vågar avvika från det ”vanliga” och tänka utanför boxen. Otroligt tråkigt med såna människor.. Våga vara lite okonventionella!

Men iaf.. Nu sitter jag här igen och funderar på det här med utbildning och jag har verkligen ingen aning. Ingen som helst aning! Känner mig bara allmänt förvirrad, det är ju många saker jag skulle kunna tänka mig (mycket som intresserar), men jag vet bara inte vad som egentligen skulle passa mig bäst. Vad kan behålla mitt fokus??

[Notis: John var hos sin läkare Ola Lundin igår och J nämnde lite i förbifarten om mig och mitt problem med väntetid. Det hela slutade med att Ola sa att jag kan få en tid hos honom inom 3 veckor. Helt otroligt..]

Lite preventivmedelssnack.

Preventivmedel. Ett gissel för många tjejer/kvinnor. Som t ex för mig. Nu har jag återigen tvingats sluta med p-piller, rättare sagt minipiller, detta pga att jag mått rent ut sagt S K I T. Min lilla historia går så här…

Jag har genom åren prövat ett antal olika p-piller i den ständiga jakten på något som ska funka iaf någorlunda. Den missionen har uppenbarligen inte lyckats.. Jag har spytt konstant (varje jäkla dag), fått huvudvärk, gått upp i vikt (inte mig emot), gått ner i vikt, tappat aptiten, och sen tappat den ”andra” aptiten (sexlusten), blivit deprimerad (inget som jag behöver direkt), blivit extra aggro (inte heller något jag behöver), fått en svullen arm, sen ont i lungan…vad mer….ja, säkert något iaf. Garanterat! Så för tre månader sen började jag pröva minipiller som enligt barnmorskan skulle vara ”sååååå braaa” för dom som är känsliga för hormoner. Märkte jag någon skillnad tror ni? NEJ! Jag slutade äta skiten för en månad sen och gick till en ny barnmorska och den här gången satte jag verkligen ner foten(!!!) och förklarade att nu får det fanimej vara nog på hormonfronten. Och då chockar hon mig med att säga ”Ja det kan jag hålla med om, det står ju i din journal att du har migrän och då finns det en ökad risk att utveckla blodproppar. Så det blir verkligen inga hormoner för dig!”. 

Jag tappade hakan…

Hon menar alltså att de andra barnmorskorna suttit på sina rövar och skrivit ut hormoner till mig, trots vetskapen att jag lider av migrän?! I vetskapen att det i kombination kan vara farligt!? Jag vet knappt hur jag ska ställa mig till en sån sak.. Det enda jag vet är att det för mig bara stärker känslan av att vissa barnmorskor har provision på att skriva ut så mycket p-piller som möjligt. Gärna en enda sort, som en jag var hos på ungdomsmottagningen för ett par år sen. Hon ville bara skriva ut Desolett, för det var ju den bästa. Skitsamma att jag sen påpekade för henne att jag tidigare hade spytt varje dag i två månader av den. För, det var ju den bästa och såna biverkningar brukar gå över efter ca tre månader…

Min fråga är nu.. Vilken människa vill, pga sina p-piller, sitta och spy varje dag i tre månader? Vem vill överhuvudtaget hålla ut så länge?? Vem tycker att det är ok? Inte jag iaf. Och det var definitivt inte ok när jag fick ont i lungan! Dessa hormonpreparat ställer till ett helvete för kvinnor världen över och kravet på p-piller för män växer. Och självklart forskas det om detta och har gjorts i ett antal år. Kruxet är dock bl a två saker: Det är tekniskt svårare att ta fram det till män då mannens spermier tar 72 dagar på sig att bildas och därför har man varit tvungen att vänta uppemot tre månader för att vara säker på att preventivmedlet fungerar. Sen det andra kruxet. Biverkningar. Och nu talar vi i grund och botten om samma biverkningar som kvinnor får stå ut med. Men som sagt, dessa är ju inte ok. För männen. Och frågan är om männen ens SKULLE gå med på att ha de biverkningar som vi kvinnor råkar ut för. Jag tvivlar.

Norska och amerikanska vetenskapsmän har samarbetat för att få fram ett p-piller för män. Kruxet med ett sådant piller har hittills varit biverkningarna. Därför har förutsättningen för forskningen den här gången varit att preparatet inte ska vara hormonbaserat. Ur Aftonbladet 1 februari 2005

”Därför har förutsättningen för forskningen den här gången varit att preparatet inte ska vara hormonbaserat”. Ok. Så när kommer det icke hormonbaserade p-pillret för kvinnor då…? Ge mig!!! Men summan av kardemumman är iaf att det finns många metoder, en uppsjö av hormonpreparat..men egentligen ingen valfrihet. Valfrihet ska finnas för den enskilda personen och mellan könen. Då kan man bättre ta ansvar för sig själv, sin partner och sin (ev gemensamma) framtid.

Nästa vecka är det planerat att jag ska få sätta in kopparspiral. Hormonfritt men ändå inte utan biverkningar. Kraftigare och mer långdragna blödningar, kraftigare mensvärk, mer mottaglig för infektioner, ev kopparallergi eller att kroppen helt enkelt stöter ut spiralen… Plus att det även ska göra helvetes ont att sätta in den, speciellt om man inte fött barn. Låter ju kul.

Gissel. Gissel.

Tillägg: De hormonfria preparat som idag finns är t ex kopparspiral, p-dator (säkra perioder), kondom, avbrutet samlag..avhållsamhet. 😉

Marschmallow liknande hjärna.

Ja, så känns det idag iaf. Har inte fått så mycket gjort, har inte så mycket att skriva – kort och gott, det står stilla i hjärnkontoret idag. Har inte ringt ett par viktiga samtal, svängde ihop en chokladbollsdeg men helt plötsligt började jag och John hålla på med hjärngymnastiken i Illustrerad Vetenskap istället. Chokladbollsdegen står fortfarande orörd på bordet..1,5 timme senare…. John vandrar runt som en rastlös vålnad och förbannar sig över sin Japanska kurs. Jag har inte skrivit ner det jag ska inför bedömningssamtalet med min läkare. John skulle diska. Han har inte gjort det. Jag skulle gått och handlat. Har inte gjort det. Frustrerat!!!!

Och..och….kanske dags att börja fixa med middag?

*

*

*

*

*

*

*

Chokladbollarna var det ja…………………!!!

Virrigt.

Foto: Josefine

Tidig morgon.

För ovanlighetens skull är jag uppe tidigt och det är ju väldans bra, om det nu inte vore för att jag endast är uppe p g a extrem överaktivitet i min älskade hjärna. Gotta love it. Men nej, inte just nu. Just nu är jag bara så uttröttad av hela grejen. Senaste sju dagarna har varit väldigt omvälvande och jag hade tänkt skriva ett inlägg om det hela (om kropp, hjärna och dess härliga spinningpass). Hade t o m hela utkastet framför mig igår (i huvudet) och kunde se varje ord, mening och uppbyggnad som jag ville ha med, men som så många gånger förr så tar det tid att få ner det. Jag måste skriva ner allt, sätta ord på varje känsla, sortera tankegångarna, begrunda det hela (och förmodligen radera allt både 4 och 5 gånger innan jag blir nöjd..). Sen ska jag faktiskt se till att FÅ DET GJORT också. Det är en annan femma. Så…kanske om en vecka. Kanske två. Inte helt omöjligt att det blir tre. 😉 Men men, låt gå för det..

Och det här med att få saker och ting gjort är ett jävla gissel här hemma. Orkar inte riktigt gå in mer på det heller, men vi har iaf kommit överens om att vårt hem, vårt lilla gemytliga bo, är vår fristad och här får vi ha det LITE kaosartat, här får vi låta jag-gör-det-senare-impulserna springa lite fritt. Det är ok. Punkt, punkt, punkt, punkt….Hrrmm.

I övrigt så tror jag att jag håller på att få en visdomstand (jävligt olägligt måste jag säga!). Det gör ont och kliar i tandköttet och gör mig fullkomligt vansinnig!!! Och en eventuell akut tandläkarkostnad gör mig ÄNNU mer vansinnig. Kostnaderna inom tandvården är enligt mig helt rabiata och har spårat ur totalt. Också ett ämne som jag inte pallar att gå in på nu. ”Jag orkar inte gå in på det”, det får nog bli dagens motto. Japp, så får det bli!

Och nu blir det något som kan liknas vid en frukost.

 

Love is a fire. Burns down all that it sees.

 

 

Foto: Josefine

Utan titel.

Jag känner mig underlig i sinnet idag. Vaknade tidigt och allt kändes konstigt. Tog mig ut på en lång morgonpromenad..för att bli uppfriskad, för att känna kylan bita i kinderna, för att bli klarare. För att. För att..

Men jag känner mig fortfarande underlig. Någonting som jag inte kan sätta fingret på.. 

 

Det blir nog bra. Någon dag.

Foto: Josefine

Gaaahhhh!!!!!

Jag har fått nån allergisk reaktion av en ny duschtvål som jag prövat. Det KLIIIIIIIIAAAAAAAR!!! Överallt! Och sen är jag rödflammig som en spräcklig tomat, lite som nässelutslag. Gahh och snyft!! Jag har inte kunnat sova på hela natten, det kliar ju så att jag knappt kan ligga still. Blir fan psykbryt, känslan kan beskrivas som om en miljard myrfötter springer runt på kroppen. Ingen hit med andra ord.

Nu måste jag smörja in mig med lindrande salva..igen………. :((

Elvis är svaret på allt.

Så jävla rätt!

 

Elvis från Metro, 18/9 2008. ”www.elvisthecomic.se”