11 oktober.

Foto: Josefine

Virrigt.

Foto: Josefine

Love is a fire. Burns down all that it sees.

 

 

Foto: Josefine

Det är en annan mentalitet.

Kom tillbaka till Sthlm i måndags efter 4 dagar hos pappa i Kramfors. Det var en omställning att komma dit, och det var en omställning att komma hem. Att först slås av lugnet, människors vänlighet, det vackra och storslagna, att kunna andas, ingen stress, en annan mentalitet. Och sen, tillbaka i Sthlm, slås av äcklet, surheten, människors suckar och blickar, den eviga stressen, jagandet efter minuter..sekunder..hundradelar allra helst (!), snikna jävlar, griniga jävlar, snorkiga sticka-näsan-i-vädret-jävlar.

Nu först kan jag förstå begreppet ”08:or”. Kontrasten är ju så stark. Och jag förstår. Jag förstår! Det är en sjuk mentalitet i den här staden, simpel vänlighet bemöts med skeptiska blickar, folk har sitt eget ego i centrum, ”sköt dig själv och skit i andra”, det finns ingen respekt. Jag blir spyfärdig..

Jag grät tysta tårar på bussen mot Sundsvall och det väntande stockholmståget. Jag satt tyst hela tågresan på 3 timmar (förlåt John..), hade slut på ord. Väl på Centralen blev jag bara ståendes mitt i galenskapen, knuffad hit och dit av äckliga jävla stressoffer. Jag stod där och ville bara skrika rakt ut, slå ner någon eller slå sönder något. Så frustrerad var jag. Och jag sa det till John idag.. ”Jag tycker inte om den här staden längre, den gör mig äcklad”. 

Vi har kommit till ett vägskäl där vi inte riktigt vet vad vi ska göra. Vi ser begrundande på varandra och det är något som inte är hundra.

 

Älskade pappa.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jahapp…..

Foton: Josefine